Mmsson: december 2010

Dagens samhälle är inte jämställt. Detta är ett problem för både män och kvinnor då man inte utnyttjar båda könens potential fullt ut. Kostnaderna ligger både på det samhälleliga och personliga planet och förlusten blir både ekonomisk och psykologisk. Lösningen återfinns i att synliggöra könsrollerna och att tidigt arbeta med attityder.

Målet i samhällsdebatten är att alla oavsett kön ska ges samma möjligheter. Samhället har uppmärksammat detta problem i nästan ett sekel. Kvinnlig rösträtt, preventivmedel, samma utbildningsmöjligheter är endast exempel på reformer som vi idag tar för givna men som inte har varit självklara genom historien. Debatten har intensifierats men även förändrats. Idag arbetar man med dessa frågor inom många områden i samhället men trots detta hämmas medborgarnas möjligheter av både synliga och osynliga könsroller. Det är fråga om sociala konstruktioner som vi i samhället tar för självklara. Både kvinnor och män bygger omedvetet upp och upprätthåller dessa könsstrukturer.

Alla inser vi att ojämställdhet förekommer men samtidigt är vi produkter av vårt samhälle och det kan vara svårt att se att våra vardagliga val spär på uppdelningen om vad som är manligt och kvinnligt.Vilken social nivå vi än befinner oss på så är avsaknaden av jämställdhet ett faktum.

På ett av Sveriges mest eftertraktade lärosäten, Handelshögskolan i Stockholm, genomfördes en undersökning med före detta studenter där det visade sig att mer än hälften av de kvinnliga studenterna kände sig underlägsna i arbetslivet på grund av sitt kön, vilket kan jämföras med att färre än en på tio av männen upplevde detsamma. Resultatet är beklämmande om man tänker på att dessa studenter har gjort en stor uppoffring genom fleråriga studier men där endast hälften av studenterna känner att de får full utdelning för sitt arbete och detta på grund av kön och inte betyg.

Att männen inte ser problemet beror, trots hög utbildning, på avsaknaden av insikt. Men könsstrukturerna som finns i samhället missgynnar inte endast flickor utan även pojkar. För att skapa en förändring måste vi redan i unga år inleda ett jämställdhetsarbete. Ju tidigare desto bättre.

Enligt skollagens andra paragraf ska alla som arbetar inom skolan särskilt främja jämställdhet mellan könen. Trots att lagstiftaren starkt betonar vikten av att ständigt utveckla jämställdhetsarbetet i skolan är vägen till lika möjligheter oavsett kön långt ifrån genomförd. Jämställdhet är fortfarande en sidofråga i skolarbetet.

Skolans roll är under förändring. Under de senaste decennierna har skolan enbart haft ett kunskapsförmedlande uppdrag. Idag krävs mer. Morgondagens medborgare måste ha ett större perspektiv på sin omvärld och ges kunskap som inte direkt kan hänföras till ett specifikt ämnesområde.

För att vi ska komma till rätta med jämställdhetsproblemet måste det vara skolan som tar första steget i att luckra upp genusstrukturerna. Skolan arbetar för att skapa demokratiska medborgare. Det ligger i allas intresse att ha en skola som tillvaratar demokratin och låter varje medmänniska utvecklas utan begränsning på grund av könsroller. Redan på förskolenivå har samhällets könsnormer rotats hos eleverna. Genom att eleverna är unga och spenderar en stor del av sin dag i skolan kan dessa fördomar punkteras.

I dagens samhällsdebatt presenteras ofta lösningar med ursprung i en kvantitativ jämställdhet, det vill säga en till antalet lika könsuppdelning inom både skolklasser och skolpersonal. Det är motsägelsefullt att man kan uppnå jämställdhet och se bortom könet samtidigt som uppdelningen är könsbaserad. Vid sidan om detta visar klassrumsobservationer att jämställdhet inte nås via kvantitativ jämställdhet då pojkar tar för sig mer än flickor under lektionerna. Istället behövs reformer som är grundade i kvalitativ jämställdhet vilken fokuserar på lika villkor oavsett kön. Detta uppnås i skolorna genom att varje pedagog har kunskap och medvetenhet om genusstrukturerna, vilka sedan kan motverkas genom bemötande och förhållningssätt till de traditionella könsrollerna.

Det är alltså endast utbildade lärare som har möjligheten att förändra dessa omedvetet inlärda könsstrukturer. Därför bör regeringen genast lägga förslag om att de som undervisar i skolan måste vara kvalificerade. En lärarlegitimation bör introduceras. De som genomgår lärarutbildningen, där fördjupad undervisning om jämställdhet ingår, ska bli legitimerade. Men kunskap måste hållas vid liv och därför bör man införa årliga vidareutbildningar som uppdaterar och inspirerar lärarna att fortsätta arbetet. Anledningen till detta är att läraren efter påbörjat arbete lätt kommer att falla tillbaka i gamla arbetsmönster.

Tyvärr är detta inte tillräckligt. En lärare i en klass med 25 elever har inte möjlighet att grundligt ta itu med jämställdhetsproblemen. Dels ser lärarna inte allt som sker men framförallt finns det inte möjlighet att uppmärksamma varje enskild kränkning. Mindre grupper ger lärarna större möjligheter att aktivt och långsiktigt arbeta med de könsroller som visar sig i elevernas vardag. Ett tak för antalet elever per lärare måste därför införas.

Jämställdhet kan inte längre vara en sidofråga i skolan utan måste ges egen prioritet. Endast genom att synliggöra könsstrukturerna för eleverna kan en djupgående förändring av värderingar ske i samhället i stort. Genom införandet av lärarlegitimation garanteras eleverna utbildad personal som genom kontinuerlig fortbildning håller sig uppdaterade. Detta i kombination med hög lärartäthet är grunden för att komma åt ojämnställdheten. Att förändra attityder tar lång tid och kan inte tvingas fram men genom långsiktigt målmedvetet arbete kommer nästa generation inte att ha ett manligt eller kvinnligt synsätt utan ett mänskligt.